Sverre, Tullie, Inger och Hjördis flyttade in på Solheim i oktober 1932.
Där bodde farmor Hanna (Johanna) och broder Arne.
Sten föddes i oktober 1934.
Hanna dog 1940 och strax dessförinnan köpte Sverre föräldrahemmet av sin mamma.
Tullie & Sverre
22 december 1929 vigdes Tullia och Sverre i Stockholm.
6 februari 1930 föddes Inger i Sundsvall och 13 september 1931 Hjördis. Familjen flyttade sedan till Sverres föräldrahem den 15 oktober 1932. I föräldrahemmet (Solheim) bodde Sverres mamma Hanna och yngre bror Arne. Familjen bosatte sig på övervåningen. 26 oktober 1934 föddes Sten. Sverre började jobba med att sälja försäkringar åt Skåne-Liv.
I mars 1940 köpte Sverre fastigheten av sin mamma för 13.000 kr. Hans syskon verkar ha tyckt att han fick huset för billigt och viss osämja rådde under några år.
Jämte jobbet som försäkringssäljare spelade Sverre curling. Faktiskt så bra att han blev uttagen att vara med i VM, men han tackade nej på grund av jobbet. Under kriget tog familjen emot två finska barn och skaffade sig också en gris. När barnen flyttat hemifrån engagerades sig Tullie både i politiken och satt i socialnämnden i Ytterlännäs, hon var även med i lottakåren och någon sorts ”sjuksköterska” där hon tog examen. Genom Nylandsföreningen startades en förskoleverksamhet där hon var ”fröken”. Jag minns att jag följde med henne dit någon gång, och har på senare år pratat med en kompis som hade underbara ”tant Tullie” på ”lekis”. Utöver allt detta så var det hon som skottade, högg ved och klippte gräset. Sverre deltog inte i särskilt stor omfattning i hemarbetet. Han läste sin Svenska Dagblad med handskar (för att inte få trycksvärta på händerna) och var stolt över att han aldrig gått in på en ”koopra”-affär (Konsum). På sommaren satt han ofta i hammocken och väntade på tidningsbudet och strömmingsleveransen. Hans stående fråga om strömmingen var ”är det årets”. Ibland spelade han några ackord på pianot och sjöng den enda sång jag hört honom sjunga ”karrar ska väre till å försväre kongen och kongsan å fädernesland”. Tullie däremot spelade gärna och bra och sjöng Lennart Hellsings glada barnramsor.
Jag minns så många somrar på Solheim hos mormor och morfar. Alltid lax till midsommar och några gånger följde jag med morfar till notdragningen i Hammar och hade vi tur så fanns det lax att köpa sen. Krocket, hängmattan mellan äppelträden, teaterföreställningar från lekstugan och bersån, den svala källaren med den stora mangeln, rum 117 alltså det rum där dubbelsängen stod och två enkelsängar där vi brukade sova, det stora skåpet i matrummet med finporslinet och ofta en liten skål med karameller, morfars skrivmaskin där jag brukade skriva brev som han bad mig skriva. Ja, jag minns inte bara somrar eftersom jag så ofta jag kunde, och fick, åkte hemifrån Malmberget till Nyland och Härnösand. När jag var ännu yngre åkte jag med mormor, och nån gång morbror Sten, från Malmberget tll Nyland
1967 förändrades mycket när Sverre bröt lårbenshalsen och efter det återvände de aldrig riktigt till Solheim annat än sommartid. Sverre bodde mest hos Hjördis i Övik innan han kom på långvården och Tullie hos Inger i Härnösand innan hon flyttade till Sundsvall för att ta hand om sin åldrande pappa Olaf From. Det fanns ingen värme i huset, och inte heller något badrum. Den renovering som gjordes runt 1940
Inger Solveig Margareta, 1930-2017
Ekonomiassistent, curlingkunnig, mamma till tre. Moster.
När jag föddes fick mamma en present av moster (minns inte vad det var) för att ”det var en flicka”. Alltid var det något extra kring henne – ett stort paket som kom med posten strax före jul fylld med spännande paket och godis, det där lilla extra att äta, kom-ihåg-gåvor till mina barn på deras högtidsdagar, generositet utöver det vanliga, vykort som kom från hennes längre, och kortare, resor. Kanske för att jag var första syskonbarnet så fick vi en speciell och nära relation. Jag bodde långt ifrån henne, och längtade alltid till henne i Härnösand. Så 7 år gammal tog jag tåget från Malmberget till henne. Hon mötte vid stationen vid det tidiga morgontåget och sedan blev det chocklad med vispgrädde och härliga kanelbullar.
Tullie Hjördis Gunilla Sverredotter, 1931 – 2014
Folkskollärare, bridgeentusiast, mamma till två. Min mamma.
Sten Olaf Sverre, född 1934 på Solheim
Min stora idol och favorit. Jag var alltid så stolt över att ha en sån ung morbror. Ända tills den dagen när jag var cirka 17 år och vi skulle tillsammans med morfar Sverre säga hejdå till morfars goda vänner Saga och Hans Arvedson som skulle flytta från Nyland. När jag hälsade så sa farbror Hans ”jaha, det här är Stens nya fru förstår jag”, Va? Skulle jag vara gift men den är ”gammgubben”?
Sten växte upp på Solheim, började tidigt spela hockey i Nylands IFK där han hade backpositionen. Mormor sa en gång att hon aldrig varit och tittat på Stens matcher för hon var så rädd att se om han gjorde illa sig. Han var så duktig att han värvades av Alfredshems IK (numera ModoHockey), där han blev radarpar med välkände Nicke Johansson. Eftersom spela hockey på elitnivå då innebar att ha ett avlönat jobb vid sidan av så blev Sten föreståndare på Shell-södra-infarten i Örnsköldsvik. Under en period blev han ”lärling” hos sin svåger Karl-Hugo som ägde en Shell-mack i Härnösand. Jag minns vid ett tillfälle när vi åt lunch hos Inger och Karl-Hugo och Sten la för sig så många potatisar att jag häpnande, men jag förstod ju snabbt att han som tränade behövde mycket mat.