Mitt i vackraste hösten gick färden mot ett 30-gradigt Bilbao. Och med oss följde inte bagaget. Min oro tilltog när mitt scenario blev att vi skulle gå där i våra jeans och tjocktröja under hela vistelsen. Så blev det givetvis inte, och vi hade direkt fått veta på flygplatsen att bagaget skulle komma redan samma kväll från Amsterdam och köras till vårt hotell. Så blev det också.
Besöket på Guggenheim museet var inte den höjdpunkt jag hade hoppats, så besöket blev kort. Så blev även besöket i Bilbao , för efter två nätter reste vid mot Rioja för att få delta i en fantastisk vinresa. Fem intensiva dagar med fantastiska vinbesök, god mat och trevlig umgänge. Det varma vädret fortsatte hela veckan, men i de djupa vinkällarna var det inte värmen som besvärade. Mera otaliga trappor upp- och nerför – mina knän kämpade med mig och vi klarade varje steg varje dag.
En dröm jag haft i många år gick också i uppfyllelse så resan avslutades i vackra San Sebastian. Efter ett härligt dopp i Atlanten avslutades resan på en trestjärnig så kallad Michelinrestaurang. Rätterna avlöste varandra och den ena kreationen var vackrare än den andra. Och ändå kunde jag längta hem efter Rosens pölsa med rödbetor.
Längtade till nästa fas i resan gjorde jag också vid flera tillfällen när tempot kändes lite för högt. Jag som alltid ville att det skulle hända något längtar nu efter lugn, tystnad, egen tid och hinna tänka egna tankar.
När vi då kom fram till Torre del Mar så kunde jag bara sjunka ner i solstolen med min otroligt goda bok och njuta av ingenting. Och värmen? Ja, den fortsatte.
Det blir inte så mycket bättre på en resa – och inte minst är det allra bästa att komma hem. Hem!
