"Det brinner hos kapten´s"
Försommaren1888 var mycket torr, så eldsvådor i hus och skog hörde till vanligheten. Den 27 juni var det Nylands tur. Före detta sjökapten Ole Olsen från Risör i Norge var på väg från Härnösand till sitt hem i Nyland på ångfartyget Sollefteå, när han i Strömnäs fick reda på att hans hus brann och att branden hade startat i hans hus.
I tidningen står att läsa (från kungliga bibliotekets tidningsarkiv)
Ole hade, sedan han seglat jorden runt, sålt sin del i sitt fartyg och 1880 slagit sig ner i Nyland för att ägna sig åt trävaruaffärer i firma Olsen & Co.
1883 byggde han ett vackert tvåvåningshus på ”plassen” i centrala Nyland till sin familj och året efter flyttade familjen in på övervåningen. Nedervåningen hyrdes ut till ångbåtskommissionär Alfred Larsson och hans familj. En månad före branden, den 29 maj 1888, avled Oles hustru Marie och lämnade honom och barnen Andreas, 7 år, Olaf ”Olle”, 5 år, Thora, 4 år, och Ingeborg, 2 år.
Olle har i sina ”minnesplock” till sina barn berättat om när hans vackra hem brann ner till grunden. Han satt utanför huset och spelade ”knaster” med fem småstenar, då en gesäll från grannhuset kom utrusande och skrek att elden var lös hos kapten´s. Eldslågor slog ut från taket och rök bolmade genom vindsfönstret. Tillsammans med andra tillskyndande så rusade han in i huset för att i första hand få ut sina leksaker. Men han blev utmotad, men blev till slut anförtrodd att bära ut en pinnstol där pappa Oles kontorsböcker låg staplade. Han kånkade bördan till en äng där det lilla som kunde räddas så småningom samlades.
Ole visste att familjens hushållerska Sofi Tjerneld från Hässjö skulle vara i Sollefteå under dagen, men att köksan Johanna Höglund från Finsvik var hemma. Tillsammans med en målare som höll på med reparationsarbete i huset gjordes, enligt Olle, en heroisk insats när de två bar ut Oles tunga kassaskåp fylld med böcker och papper. Han menade att det under vanliga förhållanden hade krävt fyra män för att klara detta. När Ole kom fram till Nyland vid 18-tiden var huset totalt nedbrunnet, men ungefär halva lösegendomen var räddad – dock i mer eller mindre gott skick
Inte nog med att Oles hus brann ner utan även kapten Vesterlunds gård där telegraf- och telestationerna fanns, de båda lotsstugorna samt J A Johanssons filialbokhandel. Där fanns tant Halling som tog hand om Olle och hans småsyskon och tog dem till Olles gudmor Anna Nyberg. På grund av de höga lummiga träden räddades Härnösandsbankens hus, som fanns i huset som kallades ”Borgen” (huset på höjden på bilden), och som idag är ersatt med hälsocentral/apotek.
När kvällen kom så ringde Ole till sonen Olle, och för första gången i sitt liv fick Olle prata i telefon. Han fick stå på en stol för att nå upp till telefonen och kunde övertyga sin pappa om att det inte gick någon nöd varken på honom eller syskonen. Pappa avslutade samtalet med att säga ”ja, det var ju skönt att du har det bra, fer”. ”Fer” är ett norskt smekord som pappan ibland använde till sina barn.
Familjen fick den första tiden flytta runt i Nyland, de första dagarna hos änkefru Nyberg, sedan hos Olof Johan Hamberg för att slutligen flyttade till Erik Albert Nenzens hemmansgård. Av den sistnämnde förvärvar Ole en tomt där han och hustrun Johanna – – den driftiga köksan – byggde sitt nya hem Solheim , långt ifrån ”plassen”.
Där Oles nedbrunna hus stått byggdes Tingshuset.
Nedtecknat av Johanna och Oles sondotterdotter Anita Bergström, som idag bor på Solheim