Flickan som skrek var Tyra Maria, född den 8 mars 1887 vid Brunnö Såg. Hon var äldsta barn till Nikodemus Damstedt (1848-1911) från Styrnäs och Maria Olsdotter (1853-1915) från Gräsmark. 

Den som Tyra skrek åt när hon såg honom första gången var familjen Olsen son Olav, 4 år, som kommit från Nyland på besök. Ganska lätt att gissa att fortsättningen blir en annan – men vi börjar med att backa bandet.

Maria Olsdotter föddes i Gräsmark i Värmland 1853 som äldsta barn till Olof Nilsson och Kjerstin Eriksdotter. Som många andra lämnade hon som 27-åring Värmland och i oktober 1880 kom hon till Bjärtrå för att tjäna som piga hos bokhållare Johan Ossian Lidén och senare hos inspektor Severin Wessel vid Lockne Sågverk. Efter några år flyttade även hennes syster Kristina till Bjärtrå och de båda bosatte sig i Fröstland där de försörjde sig som sömmerskor.

 Den 24 april 1886 gifte sig Maria med änkemannen Nikodemus Damstedt. Länken mellan Maria och Nikodemus torde ha varit  Severin Wessel. Han hade efter att ha verkat vid Lockne Sågverk övergått till att bli sågverksägare tillsammans med sin bror Jonas, järnvägsbyggaren, i Björknäs, där han förutom Björknäs Sågverk byggde det stilfullaste huset vid Ångermanälven. Wessel avled endast 44 år gammal och hans sågverket övertogs av Ådalskungen Constantin Falk från Nyland medan hus övertogs av Gustav Erstad från Backe.

 Nikodemus föddes som förste son i december 1848 till Stina Melin från Österstrinne och båtsmannen Måns Magnus Nilsson Damstedt från Nyböle. Familjen bodde i Lo, där Måns första hustru Greta Lisa Jönsdotter kom ifrån. Han blev kvar i Lo till 1875 när han 26 år gammal flyttade med hustrun Anna Maria Andersson och barnen Magnus och Anna Kristina  till Brunne Ångsåg, där han jobbade fram till i april 1891. Anna Maria dog 1884.

Olavs föräldrar, Ole Olsen och Marie Olsen, anlände till Nyland från Risör i Norge i maj 1880. Ole Olsens pappa Ole Thorsen hade bott i Nyland sedan1870 och ville att sonen också skulle bosätta sig där. Både för att bygden var så vacker och för att den forne sjökaptenen skulle kunna tjäna pengar i den växande trävarubranschen. Ole som hade besökt Nyland med sitt fartyg visste vad hans pappa lockade med, och efter att ha gift sig med Marie den 21 maj 1880 tog de båt och tåg till Nyland och kom fram den 29e maj. Den första tiden bodde paret hos Oles föräldrar innan de kunde skaffa något eget. Som andre son föddes Olav Ingman i juli 1883 och farfadern chef, grosshandlare Mathias Thiis var bland annat dopvittne. Denna Thiis kom även han från Risör, där han ägnade sig åt trävaruhandel och 1870 flyttade han sin verksamheten till Nyland.

Eftersom både Olavs och Tyras pappor var i samma bransch möttes givetvis deras vägar och Olav beskriver en nära relation mellan familjerna. Ett säkert tecken på det är också att Ole ägde 1/6-del av sågen i Skärsviken som Nikodemus köpte 1888. Trots att sågverket brann ner 1897 lät Nikodemus bygga upp den igen.

Kramfors kommun har i samband med att man byggde en vandringsled längs Kyrkviken beskrivit både var Skärsvikens ångsåg låg och visat detta på en överskådlig bild på kommunens hemsida.

För Olavs egen del förändrades livet när hans mamma avled på timmen 8 år sedan hon anlände till Nyland. Ganska precis en månad senare ödelade en storbrand det vackra huset familjen bodde i. 1889 gifte Ole om sig med Johanna Höglund som varit köksa i familjen och som Olav var varmt fästad vid. Strax därefter flyttade familjen till ett nytt hem på en solig, trädbevuxen kulle – Solheim. Ole och Johanna fick sex barn.

Precis som Olsens så fortsatte familjen Damstedt att växa. Tyra fick en syster och två bröder. Familjen bodde i Brunne på Marielund.

Okänd, Nikodemus, Maria, Ludvig, okänd, Tyra, Maria Teresia (Maja)                 Tyra framför hemmet

Familjerna Olsens och Damstedts hade förutom affärsmässiga relationer även familjära. Varje höst åkte Olsens till Brunne för att plocka vinbär och krusbär i den stora trädgården och på vintrarna kom Damstedts åkande till Nyland i sin långa rotting-rissla dragen av trotjänaren ”Franken”.

Hösten 1894 tenterade Olav och brodern Andreas in till läroverket i Härnösand. För att de och systern Tora som började i flickskolan skulle bli väl omhändertagna ordnade Olavs moster Erika ett särskilt skolhushåll för ungdomarna i en liten rödmålad stuga på Backgränd. Här bodde inte bara Olsens barn utan även de Damstedtska ungdomarna Tyra, Maja och Ludvig.

 Olav fortsatte sedan reallinjen i Sundsvall. 1903 tog han examen och tillsammans med sina skolkamrater togs en examensbild. Olav syns på mittenraden tvåa från vänster. Både Tyra och syster Tora fanns på plats i Sundsvall för att fira den nybakade studenten. Dagen efter åkte trion tillsammans med Olavs bästa vän Gunnar Molin hem till Nyland.

Under åren i Sundsvall hade Olavs pappa Ole våren 1902 avlidit efter flera års sjukdom. Han begravdes på Ytterlännäs kyrkogård, där han köpt en familjegrav för ”evärdelig tid” till sig och de sina. För ett antal år sedan publicerades en artikel av hembygdsintresserade Kerstin Melin i tidningen om ”Storgubbarna” som byggde en förmögenhet under träpatronernas glansdagar på 1800-talets andra hälft och som alla ligger begravda närmast kyrkan, en av dessa är Ole. Hans förmögenhet försvann dock med Härnösandsbankens rekonstruering 1907.

Efter studenten och lumpen bestämmer sig Olav för att söka jobb som postelev, och får 1905 börja jobba som extra ordinarie postexpeditör i Sundsvall, där han jobbade i nio år. 

Tyra tog sin examen 1904.  Vad hon gjorde efter sin examen vet jag inte, annat än att hon och Olav fortsatte träffas när det gick och däremellan skrev de brev till varandra.

Vid midsommartid 1908 åkte Olav till Tyra i Brunne, och därifrån åkte de med en av de små trafikbåtarna till Nyland. Den 23 juni eklaterade de sin förlovning hemma på Solheim.

Den 10 juli 1909 hölls Tyra och Olavs bröllop. Efter Tyras pappa var sängliggande så hölls bröllopet i Brunne på Marielund och endast de närmaste släktingarna var på plats. Bröllopsresan var mycket originell då de i sällskap med sina yngre syskon åkte till fäbodarna vid Saltsjön i Bjärtrå, där de tillbringade några glada dagar tillsammans innan de återvände till Marielund.  Vardagen kom och de nygifta tog båten till hemmet i Sundsvall. På kajen möttes de av mycket folk, efter det hade skvallrats att prins Wilhelm och prinsessan Maria skulle komma med båten. Framme hos kaptenen stod Tyra i sin svajiga hatt och den långe Olav med seglarmössa och de möttes av skarorna på kajen med viftade hattar och näsdukar innan misstaget upptäcktes. Första hemmet blev på Södra Järnvägsgatan 15 i ”morbror Larssons” hus. De hade tre små rum och kök med del i badhus på gården och park därbakom.  1910 föddes Nils-Olov och Olav hade strax innan blivit ordinarie postexpeditör. Han var nöjd med de 2 000 kr han fick i lön.

När Olavs pappa dog beskrev Olav hon som en mycket omtyckt och värderad man i vida kretsar. Det flaggades allmänt på halv stång runtom i bygden. Han beskrev Ole som en glad och god människa, alltid ett skämt på läpparna och givmild som få.

När Tyras pappa Nikodemus avtackades från Brunne ångsåg och detta uppmärksammades i tidningen är kanske ett tecken på att en bra ledare och människa.

Nikodemus lämnade Brunne och satsade på den egna sågen i Skärsviken. Lämningarna efter Brunne Ångsåg är förresten idag föremål för en undersökning av kommunen kring förorenad mark . 

I Skärsviken brann sågen ner 1897. Hela såghuset brann ner, men brädgården räddades och elden släcktes av Kramfors flodspruta. Nikodemus tog nya tag och i februari 1898 inbjuds intresserade att diskutera uppbyggnaden av sågen och några år senare stod den klar.

1905 sålde Nikodemus sågen till Magnus Damstedt (1868-1933). I födelseboken finns ingen uppgift om vem som är Magnus pappa, men han föddes två år innan Nikodemus och Anna Märta gifte sig så min gissning är att han inte är Nikodemus biologiska son, men väl son i familjen och med Nikodemus efternamn.  

1911 avled Nikodemus hemma i Brunne av en njurtumör. Liksom Ole Olsen lämnade han efter sig en stor förmögenhet, men till skillnad från Ole så fanns hans pengar hos Handelsbanken och inte i konkursande Härnösandsbanken. Hustrun Maria dör fyra år senare, också hon i Brunne.

Efter några år i Sundsvall flyttade Tyra och Olav (till vardags Olle) till Stockholm och Olle började jobba på generalpoststyrelsens trafikavdelning.

Han fick vara med och skapa historia åtminstone två gånger under sin yrkeskarriär. Första gången var när han 1928 som förste flygpostiljon var på det första nattflyget mellan Stockholm och London. Under natten skulle 12 000 försändelser stämplas, sorteras och karteras. Den 18 juni klockan 17 klev de ombord på planet och flygningen gick rätt bra trots att fyrar och nattbelysning saknades. Det var storm över Holland så hastighetsmätaren blåste bort. När de slutligen efter mellanlandningar i Malmö, Hamburg och Amsterdam kom fram till London var klockan 12.45. Då – äntligen – hade en trött och törstig Olle hunnit med att de flaskor sockerdricka som en klarsynt kollega hade skickat med.

 Det andra tillfället Olle vara med i historien  var efter en mycket tragisk händelse när kronprinsen 1947 förolyckades i en flygolycka.

Tyra och Olle får tre barn;

• Nils Olov (1911-1975). Han kallades för Putte och gifte sig 1942 med Inga Birgitta Thorell (1916-2009) och de fick sönerna Lennart och Anders
• Britta (1914-1996). Hon kallades för Lalla och gifte sig 1941 med Erik Marin Yngve Cassius. De fick inga barn.
• Inga (1916-2014). Gifte sig 1940 med Günter Vilhelm Hugo Knochenhauer (1905-1998). De fick sönerna Arne, Gösta och Eric.

Olav blev 76 år och avled 1959 och Tyra blev 88 år och avled 1975.