Oles egen berättelse
De första åren
Min far, Ole Thorsen, sa 1849 upp sig från sitt jobb och blev en skicklig stuvare, efter att hans tidigare arbetsgivare hastigt dött, och 1853 blev han faktor vid en trävaruaffär hos herr Thiis och det ledde honom så småningom till Nyland.
1854 konfirmerades jag och jobbade då hos min pappa, men 1860 gav jag mig till sjöss som jungman. Min lön var 20 kr i månaden på briggen Vesta. Första resan gick från Risör till Boulogne, och sedan till Shields där vi lastade stenkol och återvände till hemmahamnen. Strax därefter höll jag på att bli krossad när jag med skeppsbåten skulle ”skynda förbi ett inkommande fartyg”. Men allt gick bra.
Till Stockholm lastade vi järnvägsvagnar från Hamburg, för efterfrågan av dessa var stor. Då låg jag till kojs i gastrisk feber, men i Köpenhamn var jag fit-for-fight.
1861 brann vårt hus tillsammans med ca 250 andra hus, så jag mönstrade av för att hjälpa till hemmavid. Jag tog också chansen och gick i navigationsskola innan jag 1862 blev styrman på briggen Avance.
1864 lastade vi bondplankor i Nyland till Lissabon, 1866 tog jag hyra som förste styrman med kapten Thiis på briggen Thomas. Men jag fick en inflammation i höger knä och var glad för det eftersom jag inte trivdes där.
Förste styrman blev jag på Able, ett fartyg som lastade 900 tons tyngd och 1881 överlämnades befälet till mig. Jag som var van att arbeta hårt fick nu svårt att sova för att bara befälhavare var inte det minsta ansträngande. Men på Able var jag ombord utan avbrott i 6 1/2 år. När jag lämnade var jag trött och sliten, men det var också en känsla av vemod .
Väl hemma i Risör hjälpte jag att tapetsera och måla fars lilla hus i Uren som blivit eftersatt sedan han och mor flyttat till Nyland.
Nästa vända
1873 övertog jag befälet på Albatross och med henne blev det resor både till Jamaica, New York och Rio de Janeiro. Där blev jag angripen av gula febern och jag ordinerades avföring och en stark svettkur. Men efter fyra dagar var jag så sjuk att jag inte kunde forslas till sjukhuset utan de hyra en liten kammare när kajen där jag låg i 8 dagar innan jag kunde flyttas ombord igen. Jag återhämtade mig, men det tog rätt länge.
På Skiblader avled några matroser och också kaptenens hustru av gula febern, och efter en grundlig rengöring av båten övertog jag befälet. Efter några turer så övertog styrman Thiis mina 5/32 ägande i fartyget. Nu var jag en fri man.
Nya tider stundar
Den sista november 1879 återvände jag till Risör. När jag ser tillbaka ser jag att jag slutade sjölivet i rättan tid och att jag rönt större framgång än de flesta av mina medarbetare.
Nyttan och nödvändigheten att skaffa ett eget hem och den 4 december förlovade jag mig med Christine Marie Olsen som jag under flera år varit bekant med. Hon var en omtyckt sömmerska och mycket ihärdig och sparsam. Jag reste till Nyland för att etablera en trävaruaffär, Olsen & Co. Vintern var odrägligt lång och det kändes som jag var landsförvisad till Sibiren.
Den 14 maj telegraferade jag till Marie och den 21 maj firades vårt bröllop i Risör. Den 23 reste med ångbåt till Kristiania och sedan med järnväg till Stockholm.
Lördagen den 29 maj på middagen ankom vi till Nyland. Det kändes skönt att tåga in i eget hem!
