Till veckan börjar skolorna efter sommarlovet. Mitt farmorshjärta blir mellanstadieflicka. Roliga utmaningar, längre skoldagar, nya lärare, kanske fler krav på resultat och att hinna med.
När jag började i mellanstadiet, som det ju inte hette då eftersom jag inte har gått i grundskolan, fick jag min mamma som lärare. Vet inte riktigt varför hon accepterade det, men jag tror inte hon såg några problem – sån var hon!
Hermelinskolan var vår skola – ett paradis för ett barn och också för lärarkåren om jag förstått min mamma rätt. Skogen på skolgården, där vi byggde kojor och lekte kurragömma, nedanför skolan fanns en stor plan där vi både kunde spela brännboll och ha friidrott. Liten slöjdsal, två härliga mattanter som visste precis vad vi gillade, men som en gång tvingade mig att äta grönsaksmajonäs –
det enda jag inte åt!
Mamma hade jobbat i Dennewitz några år, vilket innebar en promenad hemifrån och buss någon mil. Att få jobba på hemmaplan måste ha varit himmelriket. En kort promenad längs Jämtlandsvägen och sedan var hon på jobbet. Minns aldrig att hon och jag gick samtidigt. Hon var mamma hemma och fröken i skolan. Det var inte konstigare än så.
Runt 30 elever var vi, ett år minns jag att vi var lika många flickor som pojkar – och det var särskilt roligt på roliga timmen när vi hade dans!
Mamma var aldrig med på ett skolfoto de tre åren hon var min klassföreståndare. Hon är den bästa lärare jag haft!
Kanske inte min dotter skulle säga samma sak – för när hon skulle börja i fyran på Kramforsskolan så fick hon sin mormor som klassföreståndare. Då sa mamma att hon noga övervägde om hon skulle ta just den klassen, men när hon hörde hur många av barnen som mådde dåligt så bestämde hon sig för att hon ville bidra lite extra sina två sista arbetsår. Tiderna förändras och Hanna blev ibland retad av sina klasskamrater när ”fröken” var sträng.
För mig som mamma blev det två bra år!
Nu när farmorshjärtat börjar mellanstadiet önskar jag henne och hennes farmor tre bra år!