Ofta tänker jag – idag. Idag ska jag blogga. Men dagen går och imorgon blev igår. Just idag är en speciell dag. Speciellare än de flesta andra dagarna. För den 6 juli 2014 lämnade mamma jordelivet. Jag satt vid hennes sida och förstod inte riktigt vad som hände. Trodde att hon behövde mer morfin för att inte ha ont. Så kan det ha varit – men hennes sista andetag kom. Sen tyst. Tyst. Ibland har jag läst om ett klart ögonblick strax innan, men hon gick från dvala till död. Sorgen, saknaden, längtan… ja, allt om ryms inom känslospektrat fanns där. Praktikaliteter fick ta vid under några timmar, tills de slutligen hämtade henne. Den tomhet jag kände när hon lämnade Solheim var bottenlös. Men jag blir väldigt praktiskt, för fokuserad och känslosval. Troligen för att överleva utan att drunkna i känslor jag inte kan hantera.
Mammas bonusbarnbarnsbarn plockade en fin bukett, fönstret mot solen och den varma vinden stod på vid gavel.