Den 6 juli 2014 klockan 8.20 lämnade du oss. Vid din sida fanns jag och Marie. Vi förstod inte riktigt att det var din sista stund förrän den var över. Men vi höll dig när du bara slutade andas.
Natten hade varit lugn och du hade inte varit vaken sedan du log mot Elmy tidigare på eftermiddagen. Marie och jag turades om att sitta hos dig, och däremellan försökte vi sova – eller åtminstone vila en stund. Nattpersonalen från hemtjänsten kom några gånger och det kändes tryggt för oss och blev lugnt för dig.
Vet vi vad som hände
Hade tänkt skriva om vad som hände från decemberdagen 2011 när jag fick flera samtal från okänt nummer när jag inte kunde svara – till junidagen 2014 på sjukhuset när du berättade att du snart skulle dö.
Men jag klarar det inte.
10 år kan kännas som en lång tid att bearbeta en sorg, men när jag börjar titta på mina dagboksanteckningar då kommer en sorg fram som jag annars trycker bort. Så det får bli en annan gång.
Bakåtblick
15 maj 1955 tog du din folkskoleexamen, snart tvåbarnsmamma norr om Polcirkeln.
Min beundran för dig som fullföljde din utbildning när du fick mig är stor, ditt driv, din vilja, din ambition – mod också kan jag tro eftersom de allra flesta kvinnor var ”hemmamammor”. Men som pappa sa till sin kollegor när de kritiserade honom för att inte ha råd att ha sin fru hemma ”hon har valt att utbilda sig och om hon vill jobba ska hon det”.
Med långa och mörka vintrar i Malmberget var det självklart att vi åkte till till dina, och pappas hemtrakter, varje sommar, Och för att få mer salta bad och kunna gå till dukat bord åkte vi till Rosenön.
Du var en fantastisk lärare. Intresserad av dina elever, dina ämnen, nyfiken att lära mera och få dela med dig av din kunskap.
Jag har mött flera av dina elever, ja anhöriga också, som sagt att du var den bästa!
En period kom vuxenelever hem till dig för att studera. En annan tog du bussen till Västansjö tillsammans med kommunens ”värsting” och efter det kunde han läsa.
Om jag skulle plocka fram ett av dina stora fritidsintressen så blir det att läsa. Även om du läste om böcker rätt ofta, eftersom du inte köpte fler när era fyra bokhyllor var fyllda så slocknade inte intresset. Håkan köpte ofta biografier som du tyckte var minst lika intressant som skönlitteraturen. Men du skrev sällan – julkorten skrev pappa och jag har bara hittat en dagboksanteckning från din mammas sista år.
Bridge, bärplockning, bjuda vänner på goda och trevliga middagar, ledare för line-dance, aktiv i Röda Korset, göra resor med Aktiva Seniorer till Irland och Berlin, leda gymnastiken,
Viktigast av allt
Det var dina två barn och sex barnbarn och att ta hand om ditt barndomshem – Solheim.
Du fick njuta av att vara mormor i 38 år och att vara farmor i 23 år. Tänk du som inte trodde att det gick att tycka om sin farmor – tack och lov fick du uppleva att det inte alls var så.
Din kärlek till Solheim gjorde att du 1976 ärvde huset och sedan 1981 lämnade ditt jobb på Hörnettskolan och återvände till föräldrahemmet. Här bodde du sedan dina sista 33 år.
Vila i frid älskade mamma